Lampa till salu

Lampan Edgar från Ellos hör till en av mina favoriter. Jag har två i krom ovanför soffan i vardagsrummet. Nu hade jag tänkt att dottern skulle få två vita i ovanför sin dagbädd. Men det funkade inte alls. De var för djupa. Därför får den ena flytta ut i timmerstugan som vi håller på att inreda. Den andra säljer jag gärna till någon här i närheten, för att slippa packa och betala frakt. Någon som är intresserad? Priset är 449:-, eftersom jag inte ens har öppnat kartongen, och ni hittar den på följande länk:

http://www.ellos.se/d/Hem-Belysning-Vagglampor/_/N-1z141unZ1z141ll?Nr=307217

/Martina 

Flipp eller flopp - i matens underbara värld

Jag fattar inte vad som har hänt. Mitt omdöme när det gäller desserter har fullständingt havererat. Jag kan inte lita på mina smakförnimmelser längre. Har fler än en gång på senaste tiden lyckats göra riktiga bottennapp i val av dessert. I grund och botten vet jag vad det handlar om. Förr var choklad min ledstjärna och vän. Detta har jag börjat frångå. Inte för att jag på något vis börjar bli dum i huvudet, utan för att när jag sitter där och klickar mig fram mellan Allt om mat och Tastelines lockande recept så blir jag allt oftare sugen på andra smaker än choklad. Helt galet. Igår var det den kondenserande mjölkens lena sötma som lurade mig. Jag gick rakt i fällan och idag är det bara de dekorativa vinbärsklasarna ovanpå kakan som lockar mig att smaka av resterna från gårdagen. Tack och lov så uppvägdes gårdagens dessertflopp av en flipp - kantarellrulle med västebottenost. Mums! Så här får ni recepten på gårdagens flipp och flopp, hämtat från www.alltommat.se. Den ena snyggare än god. Den andra godare än snygg. Håll till godo!

New York Cheesecake

Kantarellrulle på västerbottensost

/Martina

Äntligen äggost!!!

Igår gjorde jag en äggost. Äggost är Bohusläns landskapsrätt och äts oftas som efterrätt. Eller som i mitt föräldrahem, till kvällsteet. Det är egentligen väldigt enkelt att göra en äggost men man måste ha en speciell form som är perforerad för att vätskan ska rinna ur. Det går säkert att göra den i ett vanligt durkslag också. Det som blir kvar i formen är vasslen från lättmjölk, gräddfil och ägg som fått sjuda i ca en halvtimme. I o med att vätskan rinner ut så packas vasslen och blir ganska fast.

Till äggosten har man sin favoritsylt. Det förekommer också att man har vispad grädde till. Det har jag dock aldrig testat. Ikväll blir det premiär. På Brännö, där jag är uppvuxen, kryllar det av björnbärsbuskar. Jag tycker också att björnbäret är regenten i bärriket, trots att Norrbotten försökt fresta mig med delikatesser som åkerbär och hjortron. Men jag är omutlig på den punkten. Att jag numer har svårt att få tag på björnbär påverkar naturligtvis rankingen. Smakmässigt så hör en solvarm jordgubbe också till top-of-the-line. Men det är just det som jordgubben faller på; att den är godast naturell. Som tillbehör till mindre söta saker som pannkakor och äggost så går björnbäret före.
Äggostformarna är oftast formade på ett speciellt sätt. Jag har en plåtform som är platt på ovansidan. Mamma har en gammaldags träform som ger en slutprodukt som är riktigt vacker att se på. Idag blev jag så lycklig när jag hittade samma form, men i plast, för 145:- på nätet.

Bild: http://www.forminnovest.se/products.php?ProductID=86&ImageID=4

I fortsättningen ska det inte bara avnjutas goda äggostar här hos oss, utan även vackra.

På det mer djupare planet så fortsätter jag veckan ut att meditera över ordet "godhet". Mina tankar kring ordet får mig oftast att associera till mat, vilket irriterade mig i början. Nu har jag börjat tänkt om. Dessa tankar kanske vill säga mig något. Nu försöker jag använda de associationerna istället för att applicera på övriga livet. De känslor som riktigt god mat väcker hos mig; hur kan man väcka de genom sitt sätt att vara, mot sig själv och sina medmänniskor? Kanske lite flummigt men jag fortsätter ändå att tänka så får jag se vart det leder. Nästa vecka tänkte jag gå vidare med något annat ord. Har inte bestämt vilket än, men gissar att det "ramlar över mig" inom kort. Kommentera gärna med era tankar kring ordet "godhet" men också med idéer på nya ord att fördjupa sig kring.
En riktigt god trettondagshelg önskar jag er alla!

/Martina

En liten bit dessert...

"Ut med det gamla, in med det nya" är en fras som jag förknippar med nyårsafton. Vet i skrivande stund inte var jag fått den ifrån, men det är ju numer bara att googla så har man svar på det mesta.

När jag alldeles nyss packade upp korgen från gårdagens knytkalas hos goda vänner så hittade jag en bit av den fantastiskt goda desserten längst ner i botten. Korgen hade stått nedanför bänken där desserten serverades därav den märkliga platsen att hitta en kvarbliven bit. En del av mig har ju ett stort behov av att stanna upp och fördjupa de tankar som blixtrar till mellan allt det vardagliga. "Snöa in på" skulle nog en del av mina vänner respektive kollegor vilja uttrycka det. I o med att jag fann dessertbiten i korgen blixtrade en tanke till i mitt huvud. Vad tar jag med mig in i det nya året? Måste allt det gamla ut bara för att det händer något nytt? Många avger nyårslöften förknippade med sunda levnadsvanor. Nyttigare mat. Mer motion. Jag är inte riktigt lagd åt det där hållet, att kunna ändra mina vanor över en natt. Min ambition är att ta med mig det gamla som varit gott in i det nya och göra plats för mer goda saker. Oavsett om det gäller på det medmänskliga planet, på löprundan eller på min tallrik. Så årets första vecka kommer jag att ägna åt att meditera över ordet godhet. Vad är gott i mitt liv? Vad ger jag ut som är gott?Vad behöver jag rensa ut för att ge plats för det goda? Jag tror det blir ett bra år och aldrig förr har det känts mer passande att önska alla mina vänner en

god fortsättning!

/Martina

Fyndad fågelbur

Titta här vilket fynd jag gjorde i veckan som gick. "Ramlade" över den här fågelburen på Dollarstore. Det var sista exemplaret och den saknade prislapp. Den vänliga kassörskan lät mig få den för en hundring. (Jag gissar att den egentligen kostade mer.) Hur som helst; hundra kronor var ungefär vad jag var beredd att ge för den. Det är ju ändå "bara" en prydnadssak och jag försöker ju undvika att lägga några större summor på så´nt. Borde kanske börja tillämpa principen "en sak in, en sak ut" även på prylfronten?

Ha en trevlig söndag!

/Martina

Renoveringsdags igen

Jag sitter och tänker ut idéer till vårt vardagsrum. Under de kommande månaderna kommer det att förvandlas till byggarbetsplats, vilket känns både bra och dåligt. Vardagsrummet har känts som det mest opersonliga rummet ända sedan vi flyttade in i vårt hus, för elva år sedan. Därför ska det bli roligt att äntligen få sätta sin prägel på det. Men det är jobbigt att bo mitt i renoveringen. Dessutom måste både piano och soffor placeras någon annanstans under tiden. Vi får se hur vi löser det.

"Stommen" till rummet har vi rätt klart för oss. Parkettgolvet ska målas ljusgrått (samma färg som i köket) och taket ska brädfodras och få två synliga fejk-bjälkar. Vi ska också göra ett försökt till att plocka fram timmerväggen som döljer sig bakom ena innerväggen. Vi har gjort samma sak på övervåningen och där var det ganska ojämn kvalitet på hur timmerstockarna såg ut. På en del ställen var det stora "hål" som vi fått täppa igen. Timret i vardagsrummet ska målas vitt, precis som uppe. Jag är inte så förtjust i det mörka och murriga. Övriga väggar vet jag i nuläget inte vad vi ska göra med. Jag har några idéer som jag måste kolla upp hos färghandlar´n och hos hantverkar´n (läs: maken).

Jag lägger ut några "före"-bilder så fort vi har städat bort julen. Det dröjer nog ännu några dagar, men sedan börjar byggdammet yra.

Ha det gott!

/Martina ♥

Trettondagstiramisù

Ikväll blir det middag med medelhavstema för att tina upp oss i kylan, -22.8 grader just nu.

Medelhavsbiffar står på menyn.

Till efterrätt blir det Tiramisú. Kan inte bestämma mig vad jag tycker. "Rätt" tillagad, i lagom mängd och inte för ofta kan det smaka förträffligt. Men man har väl stött på ett och annat måndagsex av denna dessert. Idag kör jag på Paolos (Roberto) recept, med grädde istället för äggvita. Känns som om han om någon, med sitt sinne för italiensk matlagning, borde veta hur det ska smaka. Jag har naturligtvis provsmakat och är nöjd med resultatet. Hoppas att gästerna tycker detsamma.

En trevlig trettondagsafton önskar jag er alla!

/Martina ♥

Tomathalvor i ugn

10 tomater

Halvera horisontellt och ställ halvorna i ugnsfast form.

1/2 dl olivolja

1/2 msk strösocker

1/2 msk salt

pressade vitlöksklyftor efter behag

svartpeppar

lite, lite smulad, torkad timjan

Blanda och ringla över tomathalvorna.

Ställ i ugn, 100 grader, 3 timmar.

Bred ut rikligt med färsk timjan över tomathalvorna vid servering.

/Martina ♥

Gott nytt år!

Den här dagen består alltid av blandade känslor för mig.

Vemod, nyfikenhet, förväntan.

Knytis med goda vänner börjar bli en nyårstradition för oss. I år behöver jag "bara" tänka på sallad och vickning. Övriga rätter sköter andra om. När det gäller vickning så finns det oändliga möjligheter. Genom åren har vi testat både nubbesallad på tunnbröd, laxmackor och varm smörgåstårta. Genom åren har vi också lärt oss att man inte måste lägga ner så mycket tid på vickningen. Ofta är alla så trötta att det funkar med en korv med bröd. Så blir det i år.

Jag har ingen riktig koll på huvudrätten. Kött och ädelost är två av ingredienserna, tror jag. Det är inte helt enkelt, varken att välja vin el komponera en sallad när man inte vet mer än så. Jag gillar när rättens olika delar harmonierar med varandra. Utifrån det jag vet, eller tror att jag vet, om huvudrätten har jag valt att göra grönsaker i två olika former.

1. Mina, numer, klassiska tomathalvor i ugn. Passar till allt kött.

2. Min variant av Ernsts julsallad, anpassad till dagens huvudrätt (som jag bara kanske vet någonting om...)

Dessutom Gurkstavar plain till alla som inte vågar testa någonting av ovanstående.

Mer utförliga recept får ni imorgon.

Önskar er alla ett gott slut och ett gott nytt år! Må vägen komma er till mötes och era katter få behålla livet.

Nyårskram

/Martina

Jul, förlorad katt och bloggande

De senaste veckorna har varit omtumlande. Åtminstone inom mig. December innebär alltid en upptrappning, både positivt och negativt. Det kan innebära en ökad stress, men också en ökad njutning. Jag är en julälskare och har med året lärt mig att njuta mer än stressa. I år har maken varit på utbildning i Stockholm under fyra veckor i nov-dec. Det har varit annorlunda och minnen från de två år då han veckopendlade dit har väckts till liv.

Under december månad blossade också hans kattallergi upp och insikten om att vi måste släppa taget om vår älskade "lillebror" har varit som en känslomässig ballong som vuxit och vuxit. På annandagen kulminerade allting och ballongen sprack. Vår lille Alfons blev påkörd av en bil hundra meter hemifrån och avskedet kom därmed snabbare än vi planerat. Detta väcker många tankar om liv, död, djur, människor, känslor mm som vi i familjen försöker hantera. En sak är säker. Ett djur kan lära oss människor om livet. Alfons lärde mig att stanna upp och njuta av stunden. Jag saknar honom så oändligt mycket. Döden är oåterkallelig och det är frustrerande att inte ha kontrollen.

Att mista ett älskat djur kan betraktas som en liten sorg i förhållande till att mista en närstående människa, men när man saknar den erfarenheten så kan sorgen efter ett djur fylla hela ens sinne. Mellansonen sa såhär en stund efter att vi tagit avsked av Alfons: "När sådant här händer måste man ju tro att det finns något mer efteråt." Det vore ju enklast att få gå genom livet förskonad från besvärligheter. Men utan det mörka skulle det ljusa vara mindre ljust. Jag tror inte att sonen hade kunnat göra sin upptäckt i strålande sol. Han var tvungen att gå igenom en av livets mörka gångar.

Jag vågar inte föreställa mig saknaden efter en älskad människa, då tomheten efter vår älskade katt gräver hål i mitt inre. Jag ber till Gud att han ska rusta mig för livets stora smärtor för de kommer jag inte att klara på egen hand.

Ett möte med en god vän som vi sällan träffar gjorde mig medveten om att det finns ett värde i att skriva. Jag har länge grubblat över för vems skull jag skriver. Vore det för egen del så kunde det ju ha räckt med en dagbok. Min förhoppning med att skriva i det offentliga är att delade tankar kan få betydelse för någon. Ni som läser det jag skriver får gärna ge er tillkänna. Jag funderar på att "stänga" bloggen för allmänheten och bara låta de som skickar en förfrågan ha tillgång. Det påverkar mitt skrivande om jag vet vem jag skriver till.

Ha en god fortsättning, vänner!
/Martina